Ja, man glömmer inte den dagen då man plussade på stickan, dagen då man förstod att man var gravid!
Vi hade Noam på ca 3,5 år och var så otroligt nöjda med livet! Men ändå var det något som saknades. Först förstår man inte riktigt vad det är, men man känner den där saknaden. Det var saknaden av ett syskon till Noam. Vi bestämde oss att vi skulle försöka och efter några månader plussade vi! Lyckan var otrolig och efter några veckor berättade vi för närmaste och självklart storebror Noam! Vi skulle bli föräldrar i november 2016 och längtan blev större och större.
Men i vecka 13 hände det som inte fick hända... Jag kände på kvällen att det var något som inte kändes rätt, mitt illamående hade försvunnit, jag hade börjat få små små brunaktiga flytningar. Men jag tänkte att det är ju så vanligt med detta och att illamåendet avtar så jag gick och la mig. På morgonen var det likadant och jag kände att jag kanske borde kolla upp detta, det var den 6:e maj 2016.
Jag ringde in till akutgyn och fick en tid direkt, så jag sätte mig i bilen och åkte iväg. Sambon och Noam blev kvar hemma, jag skulle ju bara åka in och kika på lilla bebisen, jag är snart hemma igen, trodde jag...
Väl där inne så fick jag höra det jag inte ville höra....det var dött....det fanns inget levande foster i mig, min kropp hade gått igenom ett MA, Missed Abortion. Min kropp stötte inte ut det döda fostret själv utan var tvungen att bli igångsatt. Jag fick med en massa tabletter hem och sätte igång med en gång. Värsta bilresan i mitt liv, värsta känslan i mitt liv och framförallt värsta stunden i mitt liv att berätta för sambon och storebror som väntade hemma!
Att behöva gå igenom detta var hemskt! Att behöva göra det hemma, på en toalett, det var fruktansvärt! Men det var inte meningen att vi skulle bli fyra i vår familj då och vi landade i detta tillslut, men det tog tid, och det måste få ta sin tid!
Vi bestämde oss ganska snart efter detta att vi skulle försöka igen, vår önskan var ju att bli fyra och att Noam skulle få ett syskon.
Veckorna gick och de kändes som månader! Dagarna var otroligt långa när man hela tiden hoppades på att plussa denna gång!
Sambon var och gjorde sin sista utbildning som deltidsbrandman och skulle komma hem på kvällen efter en vecka borta. Jag och Noam åkte till Apoteket och köpte en sticka, igen! Vi åkte hem, åt lite mat och sen testade jag. Och ni som gjort detta vet ju hur långa sekunderna är när man väntar!
Jag låg i sängen och hoppades, hoppades på att få det där plusset igen!
Och DÄR kom det!! Jag vågade knappt titta - men det står GRAVID! Jag blir så glad! Tårarna rinner och jag vågar knappt tro på det! Lyckan är total <3
Sambon kommer hem på kvällen och han ser på mig att det är nått, och att få berätta något sånt för honom, ens livskamrat, är något av det största! Att få se den lyckan i någon annan, ja det var otroligt! Den 23 september blev en dag vi inte glömmer! <3
Vi är nu i vecka 35 och veckorna har verkligen gått fort! De första veckorna var hemska, man var så orolig för att gå igenom samma sak igen! Men under tidens gång så slappnade man av och man förstår mer och mer att man inte kan påverka det. Och det kan hända nått nu med, men man kan inte gå och oroa sig för allt hela tiden. Jag kan vara med i en bilolycka imorgon, ingen som vet, så man får ta dagarna som de kommer och leva i nuet!
Jag är så glad för denna mage i vecka 35! <3
Beräknad förlossningsdag är 27 maj och vi längtar nått så oerhört, och den längtan storebror har är enorm! Att se sin 4-åring längta så efter sin Lillebror är underbart! Det är kärlek <3
Det är intressant att läsa om varandras ögonblick då de fick reda på att familjen skulle få tillökning. Ett ställe där man skriva ner det och dela med nära och kära är i "Nya Liberoklubben".
Där kan man samla hela familjen i en gemensam familjeprofil och skapa en digital Mitt första år-bok med bilder och stora händelser. Bjud in mormor, morfar, farmor, farfar, syskon eller kusin och dela inlägg, foton och magiska ögonblick.
För att se mer om detta kan ni kika in på filmen om Nya Liberoklubben här:
Och här kommer ni in på sidan till Nya Liberoklubben:
Hoppas ni alla får en fin eftermiddag och kväll! Kram Sandra!
(Inlägget är sponsrat av Libero)